den enda bild som jag tagit under resan, men jag skulle få Fridas bilder imorn så då kör jag på med en redig bildbomb!!

Tänkte berätta lite kortfattat om vad som hänt under Sälenresan :)

Jag kom ju till Sälen redan vid fyratiden efter sådär 10 timmars resande med buss. Först vandrade jag runt lite inne på Ica och Konsum för att fördriva tiden så långt jag kunde innan jag gick in på en pizzeria där jag satt och pluggade i 5 timmar tills jag bestämde mig för att börja gå till lindvallen. Och inte fan fanns det någon skyltning dit. Tillslut så fick jag panik och stannade en bil som trevligt berättade, men när de såg mig traska iväg med 20 kg packning erbjöd de skjuts vilket ärligt talat var guld värt! De körde mig nästan ända fram till dörren :) Väl där så fick jag vänta en stund tills en tös kom med nyckel, så att jag kunde springa in och ta den bästa sängen. Sen ringde jag Carl och bad honom rusa upp för backen så att han skulle kunna ta den bästa sängen i sitt rum, men att jag kunde paxa den under tiden med min jacka.. Teamwork is the word.

När alla kommit på plats började all bäddning och skit och till sist somnade vi, vilket blev den tidigaste läggningstiden under hela resan, sådär vid ett-tiden. Sen började skidåkningen. Det finns inte så mycket intressant att säga om själva åkandet eftersom det inte händer så mycket. Första dagen (torsdagen) missade vi after-ski'n, vilket inte var så omtyckt av "männen" från ovanvåningen, men helt okej för oss där nere som satt och bastade med Johanna istället, och sen blev det lite handboll osv. Helt okej början!

Fredagen började vi tidigt då vi skulle med bussen till Tandådalen/Hundfjället. Medans alla andra BÖRJADE med väggen (dubbelsvart backe) åkte jag, Carl och Ida en grön backe istället. Det säger lite om vår skid-förmåga... När vi väl kom till Tandådalen tappade vi bort alla. Efter många om och men satte vi fart upp i backen och Frida trillade för förmodligen första gången i sitt liv på skidor när vi körde ner igen. Men som sagt. Trillar man inte, utvecklas man inte. Därefter skulle Carl och Björn ha sin ledarskaps-aktivitet, vilket var att åka i skogen i lös-snö. Då trillade Frida för andra gången. Efter en kort stunds eftertanke så hjälpte jag henne snällt upp eftersom hon fastnat i ett björk-ris.. Väl hemma i stugan tog alla det lugnt, duschade lite, tittade lite på tv. Det bästa var comhem-reklamen. Varje gång vi hörde "DU MÅSTE SE MIG NUUUU" sjöng alla med. Sen gick Carl och Frida runt och sjöng "Jag måste se dig nu" resten av kvällen, och jag tog mig an uppgiften att rätta dem... *suck, att de aldrig lär sig* typ. Men när vi satt där i soffan kom det in en påg och frågade om vi hade cigg, vilket ingen av oss nyttigpellar hade. "HEPP" sa han och gick vidare. Efter en stund kom han tillbaka, med Lille Gule i handen. Medan han gick in mot köket frågade han vart shots-glasen var och innan vi ens han svara så stod glasen fyllda på vårt soffbord. Han skålade och bjöd in oss till deras stuga som var granne med vår. Jajaja sa vi och tog honom inte direkt på allvar. Han sa att han skulle gå upp och bjuda ovanvåningen på snaps också.

Detta var jag emot, eftersom jag inte visste hur Johanna eller Peter skulle reagera på det. Men han gjorde som han ville, men misslyckades. Dock fick han en chokladbit på kuppen, så han gick inte hem tomhänt ^^ Det tog en stund innan vi han göra oss i ordning, och vi stressade inte heller precis. Viktor, som den glada smålänningen med snapsen hette kom in och stressade oss ännu mer, och precis när vi skulle gå över till resten av grabbarna så kom ju Johanna över. Jag knuffade in Viktor i ett rum och stängde dörren, och lyckades nätt och jämt övertala Johanna att vi skulle vandra upp till ovanvåningen, och att därför hade vi skor på oss. Där uppe satt tre killar i handduk, så vi låtsades gå ner igen, fast vi gick ju till grannen då... Och där jävlar var det livat! Mintu, cider, lille gule, öl, margarita osv. osv. Viktor var utan minsta konkurrens den sämsta dj jag någonsin hört, han körde stenhårt från gamla goda hits. Från 40-talet..

De som vill veta vad som hände resten av kvällen kan gärna kontakta mig via Fb eller IRL, för det är inget jag vill att obehöriga ska läsa, tyvärr. Låt oss säga att för min del hände inget värre än två oskyldiga pussar som råkade ske (sånt som händer när två fulla människor kommer för nära varann), men efter att jag spillt ut en drink blev jag ledsen och gick hem.

Lördagen kunde inte börjat bättre. Istället för en minst 2,5 timmar lång tur på längdskidor blev det utförsåkning pga. det dåliga vädret. Jag, Björn, Carl, Frida och Ida satte oss inne på ett café, drack kaffe och höll oss varma. Ida som hade ont i sina benhinnor(?) bestämde sig för att gå hem och göra potatismos. När vi andra kom hem, en och en halv timma senare stod hon fortfarande och skalade potatis och dessutom låg det två rejält bakfulla grannar i soffan. Jag kan ju inte påstå att jag blev glad av att se två nästintill främlingar ligga där, och att dessutom maten inte var klar, så jag och Frida gick och handlade mjölk i hopp om att de skulle försvinna.

När vi kom tillbaka låg de fortfarande kvar, men gick då de märkte att deras närvaro inte var lika uppskattad som de hoppats på. Korven och moset var riktigt gott trots förseningen, och när all mat var slut begav vi oss ner mot ica, där en liten runda längdskidspår fanns. Efter 5,5 km var man rätt så mör i kroppen vilket ledde till en riktigt skön bastustund tillsammans med Carl och Frida samt skönsång. Stämmor säger jag bara... och ack, så vackert! :')

När de från ovanvåningen tillkännagav att de skulle bege sig till Experium sa Frida att jag var skyldig henne en drink, vilket jag faktiskt kommer ihåg(!) att jag var så vi begav oss ut. Väl där inne hamnade vi i samma sällskap som dagen innan, dock aningen mindre dragna. Frida fick skäll för att hon drack för lite och vi diskuterade vad fan det egentligen var jag drack för något. God var den i alla fall. Vi hälsade lite på Özz Nüjen (stavning?) där han stod och dansade onyktert med några förmodligen betalda turnétöser. Bildbevis kommer när jag fått dem av Frida! Därefter berättade Daniel (från grann-gänget med kinsetecken på armen) att han hade videor på mobilen. Jag som trodde att det var något som gällde mig och/eller Frida blev rädd och gav mig fan på att jag skulle se dem.

När Daniel lutade sig i rätt vinkel bakåt såg jag min chans då hans ficka blev blottad. Jag stoppade ner handen och fick upp mobilen. Efter en ens sekunds chock av vad jag åstadkommit började jag springa. När jag märkte att han sprang efter så sprang jag ännu fortare, ut i snön där han kom i fatt mig på grund av de grymt sega skjutdörrarna. Som tack för min underbara löpar-prestation fick jag se en bild som jag senare ångrar att jag gjorde. Men ändå så jävla nöjd att jag kom så långt :))

På hemvägen blev jag ett snökrigsoffer och skitförskyld. Tack för den... Väl hemma bytte jag ut det blöta understället mot mjukisbyxor och börjadet packa. Efter en stund kommer en gänget från ovanvåningen in till oss och Krook vandrar in i rummet där Jeff, Carl och Björn sov så sött. Då gick min gräns och jag drog ut honom. Efter en stunds planerande (de var tvungna att ha en plan för att komma in i sin lägenhet utan att väcka lärarna) gav sig gänget uppåt. Jag hörde på morgonen därpå att den hade gått i spillror pga. den papperstunna väggen. Jag var bara glad över att slippa den problematiken och fortsatte mitt packande klockan 2 på natten. På sängen brevid satt Ida och hade kärlekstrubbel. När grannpojkarna ringde henne klockan 3 på natten blev jag arg och skällde ut dom och sa att vi skulle sova. När vi på morgonen där efter skulle åka buss hem var de mycket tystare än vad mina klasskamrater sa att de varit på vägen upp, vilket var jävligt skönt eftersom jag sov hela vägen hem, förutom då vi åt på Frasses eller spelade kortspel. Det var nog allt som jag vågar berätta här i bloggen.. Fråga om det är något ni vill veta mer om trots att detta råkade bli det längsta inlägget i denna bloggs historia.. men så får det la förbli också. Peace!