Mötte John Lennon på tåget mot Kälmäe. Han använde rosa läppstift som förklädnad, men hans glasögon sade allt. Han var grymt bakis, otrevlig, gnällig och allmänt otacksam för livet. En redig bitterfitta helt enkelt. Vid tretiden serverades KAFFE och världens godaste mufmuffins, som alla smaskade i sig, vissa mer graciöst än andra... (♥!) Antalet tomma muffinsformar får beskriva antalet som konsumerades. Och ändå ligger de flesta papper redan i papperskorgen.

På efter stämman började banketten som var riktigt trevlig fyll med långa improviserade tal, massa sång och kall mat. Dock var den grymt god, och umgänget kunde varit betydligt sämre. Festen var dock mindre rolig, till skillnad från efterfesten, som var all over tha place. Muffare var utspridda över hela hotellet, och fest var det i de flesta. Jag lärde känna en massa grymt skönt folk och fick i mig en hel del sprit också. Trots det är ändå bakfyllan minimal. ILOVEIT. Kvällens ångest är ändå när Hilda ringer två samtal. Samtal 1: Jag går hemåt nu. (hotellet låg ca 1 km från konferenssalarna) Samtal 2: Jag är i en lägenhet och vet inte vart jag är.... Vi som är på vårt hotellrum får aningens panik, och vi får inte tag på henne förrän sådär 3 timmar senare.

Det skulle inte förvåna mig om jag har fått lungcancer eller liknande med tanke på hur mycket jag rökte igår. När mina egna cigg tog slut, tiggde jag inte utav andra, utan jag skaffade andra som tiggde åt mig. IDOLOVEIT! Dock är det mindre skönt att andas idag. Älskar att Klara ligger och sover med sina solglasögon. Då är man cool. Och Klara är ju ytterst cool. Hon är så cool som man kan bli.

Resan hem gick smärtfritt om man bortser från världens bitch till konduktör, som varken har självdistans eller respekt för passagerarna. Men hon gav oss i alla fall ett jävligt bra samtalsämne för resan, eftersom halva resan gick åt att beskriva hur hemskt dålig hon var på sitt jobb och hur mycket vi inte tyckte om hennes agerande. Underbart. Nu är jag i alla fall som sagt hemma och ska påbörja mitt projektarbete -den skriftliga delen. men först: KAFFE!! Hotellets kaffe var det äckligaste jag någonsin smakat. Jag tyckte det smakade galla (vilket det faktiskt gjorde!) fick jag enormt dålig kritik på grund av mitt hemska ordval. Jag tycker att ordet kräk eller spya är obehagligare att höra vid frukostbordet och anser att mitt val av ord var det bästa för att faktiskt förklara smaken. D.S. !