Du klagar, men du klagar dumt, min gamle hedersvän.
ditt öga ser allting så skumt, som om det grott igen.
vad somligt sinnet stämmer ner, jag inte kan förstå,
du är ju född att börja med, och det är vackert så.

Var gång du dig i spegeln ser, så såg du väl däri,
att dig en särskild ära skedd, att du fått mänska bli
du är mot laver och insekt, en sol att se uppå.
du är av adams stolta släkt, och det är vackert så.