jag fattar inte hur jag lyckas. från en grej till en annan, och nu kan jag inte släppa det. fast igen. tillbaks på ruta ett. ensam i en värld med för många falska människor där man knappt kan lita på någon. Och vad gör jag när jag faktiskt litar på någon? jo, jag knuffar iväg den. varför? mitt livs stora gåta. jag kommer förmodligen inte finna svaret förrän jag är gammal och grå och alla tror att jag är galen och senil. så dax då lixom! jag har haft en dålig dag. sjukt dålig vecka.. fan , hela fucking året har varit bajs. Har inte mått såhär dåligt sen jag var tio år och bråkade med staffan varje dag. nu saknar jag honom mer än någonsin :( han är sådär underbar som bröder ska vara. Han tvingar mig att vara den han aldrig blev, och för det älskar jag honom ♥  nu är jag bara olycklig och blind. Jag trodde att jag skulle hitta svaret hos dig, att du kunde leda mig vägen fram. Men inte, och dessutom så visar det på det mest omogna vis. Jag tänker fan inte bry mig om dig längre. eller i alla fall försöka, men vi vet ju hur jag är. Och går det inte vägen kan jag ju alltid lägga mig på rälsen och hoppas på det bästa.