Dag 03 - Mina föräldrar

Mina föräldrar är väl som de flesta andra föräldrar, alltså den största pinan i en tonårings liv. (ps, snart påbörjas mitt sista år som tonåring! *storlip*)

Vi brukar säga att jag fick mina gener ifrån mamma, men min personlighet från pappa.

Både jag och min käre far har väldigt svårt att bli vackra på bilder. bildbevis , har samma dåliga humor och älskar filmkvällar med popcorn.

Mamma och pappa + barn (ja... knubbisen i orange bikini är jag..)

Pappa föddes nere i Australien, trots att min farmor och farfar är helsvenska (mer eller mindre iaf). De bodde där under några år och flyttade hem när pappa var omkring ett år. Jag har ingen stenkoll på vart pappa har bott hela sitt liv, men mycket av uppväxten tillbringades i alla fall i Gävle. Som artonåring flydde han till USA för ett år innan han kom tillbaka som en ny människa och började jobba som gymnastiklärare. Vid 25-årsåldern började han studera på Uppsala universitet, där han mötte min mor:) Mamma sa en gång att det inte var någon som trodde att just de skulle bli tillsammans. Mamma var väl lite av den vackra tönten, medan pappsen var mer av det coola, snusande gänget med mustasch. Men tillsammans blev de i alla fall. 1984 gifte de sig, och året efter ploppade min syster ut till världen, och då bodde mina föräldrar hos mina farföräldrar i Malmö. Då de möttes var pappa frivillig vegetarian för att lära sig laga mat. Fråga mig inte hur det gick ihop.. Mamma skvallrade en gång och berättade att hans största kockprestation var pulversoppor. (Y)

Ne, någon vidare kock var han då aldrig. Pappas stora intresse var och har alltid varit musiken. Som ung hade han ett stort band, som aldrig riktigt blev stort, men det gjorde inget.

För pappa definierades inte musiken av hur många som lyssnade, utan hur glad han blev av att få framföra den. Han har nästan alltid sjungit i olika körer, men den enda som jag vet specifikt är Par Bricole, en kör i Malmö som en gång om året sjöng i slottsparken, iklädda i fåniga kostymer och sjöng låtar av Bellman. Utöver sin vackra stämma, bemästrar pappa gitarr och piano, något som han förde över till sina barn eftersom både Sara och jag spelar piano, och Staffan på gitarren.

Nu för tiden arbetar pappa på Ramboll som arkitekt och projektledare i världens mysigaste kontor 40 meter från domkyrkan. På fritiden gillar han att dricka öl och äta popcorn framför nyheterna eller en film på tv.. Sen hans höft gick sönder (höftkulorna är utslitna) så vaggar han fram på gatan, och bastar ganska ofta. Även då med en öl. Pappa älskar öl. Den genen ärvde Staffan...

Mamma föddes i en liten liten stad vid namnet Askersund, som placeras mitt ovanför Vättern på kartan. Hon är den äldsta av tre systrar som tillsammans växte upp i mormor och morfars villa i Åmmeberg, 8 km från Askersund. När hon blev omkring 9år flyttade familjen till Örebro, där hon blev bosatt tills hon flyttade till Uppsala där hon träffade min ståtliga far. De gick båda samma linje, fast pappa gick i årskullen före mamma. Hennes intressen var att måla, och jag har sett ett flertal underbara bilder från denna tid. Efter att de gift sig for mamma iväg till Bryssel med skolan, så det blev ingen vidare rolig smekmånad, vilket de två fattiga studenterna ändå aldrig hade haft råd med. Efter utbildningen började hon jobba. När vi bodde i Malmö arbetade hon som arkitekt på Gatukontoret. Efter det sade hon upp sig för att börja jobba som stadsträdgårdsmästare på Växjö kommun, i ett jättetråkigt kontor med för mycket insyn och fula gardiner. Dock har hon sköna stolar och en fin kapphängare. (Y)

Jag har svårt att hitta intressanta saker att skriva om mamma. Hon gillar inte öl, avskyr att se på film och är tondöv. Hon kan på höjden sjunga "Ja må han leva". Och detta då såvida inte pappa väljer tonart, eftersom han alltid lyckas välja den tonart som endast han kan sjunga... Ne, mamma ligger mest i sängen och läser böcker och inredningstidningar. Ibland när jag tittar på Idol på tv brukar hon stå i dörröppningen och låtsas vara jätteointresserad, och ber jag henne sitta ner i soffan vägrar hon (men ändå står hon kvar tills det blir reklam..). Mamma gillar katter mer än hundar. Fast hon är allergisk mot katter. För några år sen var hon allergisk mot solljus och fick nässelutslag på hela kroppen.

Mamma och pappa uppfostrade mig till att inte ens titta på alkohol förrän jag var 18 och plugga hårt för att bli något stort. De misslyckades något enormt, men jag blev ju ändå rätt så skaplig måste vi ju erkänna? Jag menar, här sitter jag och skriver, och där sitter du och läser! Något måste jag ju göra rätt om du sitter och läser en uppsats om mina föräldrar? :) Jag älskar mina föräldrar, för att de är som de är, och har gjort mig och mina syskon till de vi är idag. Trots att jag kanske oftast tar pappas parti betyder inte det att jag älskar mamma mindre, kanske nästan tvärt om. Mamma finns verkligen alltid där för mig, i vått och torrt. Pappa finns bara där när man kan muta honom :) Men de vill båda ändå väl i slutändan, och det är det man måste komma ihåg när det handlar om föräldrar. Och det är bara att komma ihåg hur de behandlade en som barn när de blir gamla och dementa (hämnden är ljuv!!! MOHAHAA (nee, skojjar bara♥)) och behöver vår hjälp. Jag är glad för den insats de gjort med min uppfostran (jag menar, hade jag fått en skitunge som mig till unge, hade jag givit upp för länge sen..). Utan den hade ju inte jag varit jag och det är jag jädra glad för!